|
Hälsa på börsen
|
12. 12. 2011
Åldringar som lider av hunger och bristfällig hygieni, fuskläkare samt vinstutdelning till skatteparadiser. Många av de här problemen har uppstått efter att vi har släppt multinationella börsbolag till vår vårdmarknad. Deras verksamhet utgår ju ifrån vinstintresset, inte ifrån folkhälsoaspekter. Alla privata aktörer är naturligtvis inte bovar, men färska erfarenheter visar, att olägenheterna har spridit sig brett. Grymma nyheter från missförhållanden inom åldrings - och sjukvården har rapporterats speciellt i Sverige, men i och med att det handlar om internationella bolag berör frågan i högsta grad också Finland. Oss västnylänningar kommer de här frågorna mycket nära p.g.a. att Karis stad i tiderna valde att ge ut hälsocentralverksamheten till en utomstående privat aktör.
Jag misstänker att vi hittills bara har sett toppen av isberget. Vi vet inte vad som väntar oss när vi har gått med på att öppna våra vårdmarknader för privata vinstintressen. Marknadsliberalismens pris har blivit för högt för många vårdbehövande. Marknadsliberalismen handlar ju om att man förespråkar att ekonomisk makt och egendom ska kontrolleras av enskilda individer och företag. Den offentliga inblandningen ska begränsas till att tillhandahålla ett juridiskt ramverk. Det är det här vi i Finland har accepterat - att börsbolag kan göra vinst på människornas hälsa. I länder som t.ex. Norge och Kanada har man hindrat en sådan utveckling eller skarpt begränsat möjligheterna att privatisera.
Att jag skriver om det här efter de erfarenheter vi nu har fått ta del av såväl i Sverige som här hemma är ingen efterklokhet - redan i november 2008 skrev jag i en av mina Västiskolumner följande:
"Ett för finländska förhållanden helt nytt fenomen är globaliseringen av den kommersiellt producerade social -och hälsovården. Där har vi ett aktuellt exempel på nära håll. Produktionen av primärhälsovården, dvs hälsocentralen och hemservicen i Karis, är för de närmaste fem åren utlokaliserad till privatföretaget Carema, som sedan hösten 2006 ingår i det svenska börsbolaget Ambea vars huvudägare är det brittiska holdingbolaget 3 i Group och Singapores statliga placeringsfond GIC...Globaliseringen av kommersiell social- och hälsovård har under de senaste åren varit oerhört snabb och tagit de flesta länders regeringar på säng. Särskild oro inom EU har de slutna fonder av typ Singapores GIC väckt på grund av sina hemliga investeringsstrategier och diffusa ägoförhållanden...I jämförelse med snabbt växande och profithungriga globala aktörer som Ambea och Attendo ter sig Folkhälsan närmast som en söndagsskola...Det är mot den bakgrunden lätt och riktigt att inse och hävda att den kommunala produktionen är det enda hållbara alternativet – i synnerhet under krisförhållanden. Staden Raseborg har många stora och viktiga linjeval framför sig, som av lokala politiker förutsätter att de också känner till förhållanden globalt."
Det som har ändrat under de tre åren som har gått sedan min senaste kolumn kring detta tema är att ägandeförhållandena i de här bolagen har förändrats många gånger. Vi har nu mera erfarenheter vad privatiseringen av vården på många håll har fått för följder i vården och hur små den offentliga sektorns möjligheter är att gripa i missförhållanden som uppstått. Fördelarna för det offentliga samhället har varit få, medan de ekonomiska vinsterna för företagen har varit enorma.
Mina slutsatser har inte ändrat sedan hösten 2008, tvärtom. Mera än någonsin är jag övertygad om att människornas hälsa och välfärd inte hör till börsen. Nu gäller det för oss folkvalda att ta det ansvaret som behövs för att utveckla vårt hälsovårdssystem i en mera hållbar riktning och att den i nära framtid bör stå på en moraliskt starkare grund.  |
|
