Valdistriktskommitténs betänkande och som en följd av detta fokuserar regeringens proposition sig främst på att förbättra proportionaliteten och regeringen har inte beaktat hur demokratin i Finland skulle utvecklas som en följd av reformen. Vallagsreformen är en svag kompromiss av regeringen där man försöker korrigera systemet genom att skapa nya problem.

I den nu föreslagna reformen finns tre centrala missförhållanden. Det första är att valsystemet skulle bli mycket mera komplicerat och svårare att förstå för alla. Förutom några tjänstemän på justitieministeriet skulle knappast någon längre begripligt kunna förklara hur valresultaten i Finland räknas. Man skulle lika litet kunna tyda valresultaten med normal matematik, utan man vore tvungen att förlita sig på det resultat som datorn efter komplicerade aritmetiska operationer kommer till.

Ett annat missförhållande är att valsystemet skulle bli otydligt och mera opålitligt för medborgarna. I valdistriktsmodellen skulle riksdagsledamöterna alltjämt väljas från valdistrikt men en del av ledamöterna skulle väljas på basen av resultatet på riksnivå. I regeringens proposition skulle en röst avgiven i t.ex. Uleåborgs valdistrikt kunna påverka en kandidats inval i Kymmene valdistrikt. Om det nu föreslagna systemet hade varit i bruk i senaste val, hade ordföranden för de grönas riksdagsgrupp inte blivit invald, utan hans plats (och röster) hade gått till de gröna i Helsingfors (vilket ändå inte ökat de grönas totala antal platser i Helsingfors jämfört med nuläget).

Ett tredje missförhållande gäller rösttröskeln. Den nu förslagna rösttröskeln tre procent på riksnivå är så hög att den skulle göra det svårt för en stark regional kandidat att bli invald. Som exempel kan nämnas att Sauli Niinistö med sina otroliga 60 000 röster inte ensam hade invalts, om han inte hade hört till ett parti som överskred 3%:s tröskeln.

Det goda med reformen är att en nationell valdistriktsmodell förverkligar proportionalitetsprincipen, men den kunde lika väl ha förverkligats med en valdistriktsreform. En annan positiv sida är att valförbunden förbjuds.

Problemen i vårt politiska system bör emellertid granskas bredare än enbart gällande valsystemet. Två betydande missförhållanden i det nuvarande systemet är säkerligen hur röstningsaktiviteten har utvecklats i synnerligen dålig riktning samt oklarheterna i valfinansieringen.

 Regeringspartierna hade tyvärr inget intresse av att i valdistriktskommittén dryfta åtgärder för att höja röstningsaktiviteten. I framtiden bör denna utmaning dock tas på allvar. Vår röstningsaktivitet är betydligt lägre än i de andra nordiska länderna och vi närmar oss så småningom smärttröskeln, där vi måste fråga oss om vårt land längre kan kallas en västerländsk demokrati – så pass dålig är situationen, om, oberoende av vilket val det gäller – nästan hälften av de röstberättigade låter bli att rösta.