Kolumn i Västra Nyland 5.9.2009

Bembölingarnas budget

Landets regering har suttit i sin budgetria och kommit ut med illavarslande lösningar. Med tanke på det allmänna ekonomiska läget med snabbt stigande arbetslöshet är lösningarna alldeles otillräckliga. De pengar som skulle behövas för att sköta sysselsättningen spelar regeringen bort på allehanda skattesänkningar. T.ex. trixandet med mervärdesskatten börjar påminna om bembölingarnas skarvade sängtäcke. Först sänks momsen på livsmedel, för att sedan höjas på nytt nästa år. Den allmänna momsen höjs samtidigt som den sänks på restaurangmaten. En del av åtgärderna i detta roande och hopande är förnuftiga, en del dock helt galna. Det verkar också som om man inte haft förstånd att dra nytta av andra EU-länders erfarenheter. T.ex. den för en tid sedan genomförda sänkningen av restaurangmomsen i Frankrike har inte haft någon som helst effekt på varken priser eller sysselsättning. Däremot varit ett stort minus till i den redan ansträngda statskassan.

Misstron och kritiken av regeringens valhänta och famlande ekonomiska politik växer för var dag. Enligt färska opinionsmätningar litar inte en stor del av befolkningen på den sittande regeringens förmåga att lyfta landet ur den aktuella krisen. Också den kraftlösa och direkt passiva ägarpolitiken i statsbolag och företag där staten har betydande inflytande har vid det här laget visat hur litet man i regeringskretsar bryr sig om sysselsättningen.

Frågan om kvinnorna på nytt skall stanna hemma "mellan knytnäven och spisen" blev nyligen aktuell när statsminister Vanhanen föreslog en återgång till sambeskattning av makar, vilket ju slopades i vårt land redan på 1970-talet.  De som levt längre än jag minns ännu säkert tiden då kvinnorna inte hade egna pengar, inget bankkonto och därför små möjligheter att besluta om sina egna angelägenheter. Den ekonomiska självständigheten på individnivå utgör en av grundpelarna i vår västerländska jämlikhet. Vanhanens sambeskattningsmodell har åtminstone två mål. Dels att sänka skatteprocenten för de (män) vars fruar inte är i arbetslivet, dels att befrämja sådana familjevärderingar där den ena förälderns (kvinnans) plats är i hemmet. Hej hallå herr statsminister vi lever faktiskt på 2000-talet nu! Ett hållbart samhälle är ett sådant där alla vuxna har möjlighet till ett fullvärdigt arbetsliv och självständigt, jämlikt liv - oberoende av sin mak-e (a). Alltså ett rungande nej till sambeskattning!

Mitt i all bedrövelse kan vi trösta oss med en god lokal nyhet. Barnkulturfestivalen Konsti som ordnades senaste veckoslut i Billnäs blev en succé med över 1200 barn, föräldrar och lärare aktiverade i skapande konst. Föreningen Konstix som står bakom evenemanget har som mål att på lång sikt  bli en fullvärdig medlem i det nationella Alladins lampa-nätverket för barnkulturcentra. Årets festival kan ses som ett viktigt steg i den riktningen. För oss som för sju år sedan satte i gång det hela, känns det skönt att veta att organisationens lever och mår bra. Det är ju inte fråga om tingeltangel eller tivoliunderhållning, utan om att befrämja barn och ungas tillgång till skapande konst och kultur. Alla hållbara satsningar på barnen är strategiska investeringar för framtiden.