Frågar man finlandssvenskar idag är den allmänna uppfattningen att språkklimatet blivit kärvare. Ser man på undersökningar bland finsktalande är sanningen dock annorlunda:
En klar majoritet av finskspråkiga finländare anser att
- svenska språket är en väsentlig del av det finländska samhället (74%)
- det vore en skada om svenska språket o kulturen skulle dö ut i Finland (72%)
- det är rätt att man skall ha intyg på kunskaper i svenska för att få en statlig tjänst i Finland (66%)
- de ledande politikerna borde behärska både finska o svenska (85%)
- Finland har politisk nytta av sin tvåspråkighet (58%)
- Finland har ekonomisk nytta av sin tvåspråkighet (68%)
- Det svenska kulturarvet är viktigt för Finland som nation (74%)
Det här är altså inte en åsikt utan forskningsresultat från tankesmedjan Magmas undersökning från i år.

En annan undersökning, språkbarometern, mäter hu vi finlandssvenskar upplever att vi får service på vårt modersmål. Det är samma undersökning som vicetalmannen Johannes Koskinen också hänvisade till. Resultaten varierar beroende på region o serviceform men överlag kan man säga att i områden där svenska befolkningen är i majoritet fungerar servicen bra och i regioner med en minoritet av svenskar tillfredsställande. Vi skall naturligtvis jobba hårt för att servicen skall bli bättre men ändå anser jag att de största utmaningarna idag finns någon annanstans än i språkklimatet eller i de enskilda finlandssvenskarnas möjligheter att få service i sin hemkommun.

Nämligen i förvaltningsreformerna. Det pågår för tillfället väldigt många, stora förvaltningsreformer där svenskan inte beaktats på ett tillfredsställande sätt. Kommun- och servicestrukturreformen, regionförvaltningsreformen, tingsrätterna, utmätningsväsendet, polisen och åklagarämbätet är några av de största reformer där försämringar med tanke på svenskan för tillfället pågår. Det är ett dilemma att de här reformerna bereds till största delar av politiker som saknar en kännedom o förankring i Svenskfinland och att endast regeringspartierna kan i beredningsskedet påverka frågorna.

Regeringen, statsrådet har nyss kommit ut med en utvärderingsberättelse där den ger dåligt vitsord åt både ministerier och andra myndigheter om att beakta språklagen och trygga de språkliga rättigheterna. Berättelsen konstaterar bl.a. att lagstiftnigen och språklagen inte räcker till utan att det behövs också andra verktyg både hos myndigheterna och hos beslutsfattarna.

Med min erfarenhet från flere ministerier, regeringsarbetet och från riksdagen kan jag bara hålla med om detta. Därför bör också Folktinget fundera på vilka dessa verktyg är och hur de skall drivas fram. Jag understöder varmt förslaget som här har gjorts om att det inrättas en nationell ombudsman för språkliga rättigheter och föreslår att Folktinget tar ärendet på sin agenda från och med denna session. Ärendet föll i god jord också på riksdagspartiernas rundabords diskussioner där partierna regelbundet diskuterar svenska frågor. Ett annat mycket gott instrument kunde vara det som president Halonen lyfte fram för några månader sedan, nämligen att vi i nästa regering kunde ha en minister som är ansvarig för de båda nationalspråken. En kombination av tjänstemannaintressebevakning (dvs språkombudsmannen) och politiskt ansvarig minister kunde ge både förvaltningen och beslutsfattandet den styrkan vi idag saknar. Eller så kan vi fortsätta på det nuvarande sättet som tyvärr har visat sig vara alltför svagt och sårbart.

Till sist vill jag tacka alla ansvariga på Folktinget för att ha uppmärksammat och jobbat för många viktiga frågor under verksamhetsperioden. Ett speciellt tack för att Folktinget har åtagit sig praktiska arrangemangen kring riksdagspartiernas rundabordsdiskussioner. I det dagliga politiska arbetet är det viktigt att vi har forum o instrument att tillsammans jobba för gemensamma frågor. Bara om vi vågar öka vårt samarbete från det nuvarande kan vi få resultat. Läget på samarbetsfrånten är idag inte ens på nöjaktig nivå så varje steg framåt är viktig.