Handen upp med er alla som tycker att det nu är dags att spara på skolmaten, åldringsvården, undervisningen eller dagvården! Den ekonomiska krisen gör att vi hamnar tänka om på många punkter. Utmaningen blir inte lättare med att landets regering - Centern, Samlingspartiet, Sfp och De gröna – har firat ett historiskt skattekalas, där våra gemensamma skattepengar frikostigt skänkts till olika ändamål. En och annan skiva från den gemensamma kakan har fördelats till olika intressegrupper, smulorna blir kvar till att ordna den kommunala servicen; skolan, åldringsvården, hälsovården och dagisarna.

Regeringen har motiverat sina skattesänkningar, som är 1,4 miljarder euro mera än planerat, med det ekonomiska läget. Motiveringarna haltar illa, eftersom alla beslut om skattesänkningarna hade tagits redan innan lågkonjunkturen slog på. Det tragiska med det hela är att de nu gjorda skattesänkningarna, totalt 3559 miljoner euro, är permanent borta från välfärdsservicen. Vi hamnar alltså också i framtiden varje år klara av basservicen utan de här pengarna. Så när människor funderar hur det kan vara möjligt att dagis- eller undervisningsgrupperna blir större, skolmaten sämre och vårdköerna längre, gäller det att hålla det här skattekalaset i minnet.

Hangö, Raseborg, Ingå, Sjundeå, Kyrkslätt och också alla andra finländska kommuner kommer att i år ha en tuff sits då besluten om hur den ca 2 miljarder stora luckan i kommunernas ekonomi skall fyllas. Alternativen är inte många. Det första sättet är att skära i investeringar, vilket passar ytterst dåligt ihop med den pågående regressionsutvecklingen. Raseborgsregionen har närmare tusen en eller tvåmanna byggföretag som blir de första som drabbas ifall alla renoverings- och investeringsprojekt läggs på is.

Permittering av vårdare, barnträdgårdslärare eller annan kommunal personal har visat sig vara mycket skadligt med tanke på servicen, ineffektivt med tanke på den ekonomiska nyttan och tvivelaktigt med tanke på klimaten på arbetsplatserna. Kloka kommuner, som tänker på livet efter lågkonjunkturen, håller fast vid sin arbetskraft och istället för permitteringar och uppsägningar funderar de på stödåtgärder för att hålla sin personal frisk och arbetsmotiverad. Att spara på hälso-, vård- eller utbildningsservicen tenderar att bli dyrt. Den lagstadgade verksamheten utgör oftast största delen av servicen och det lilla frivilliga utgörs av förebyggande verksamhet, som är både klokt och ekonomiskt på sikt. I höst kan kommunerna fatta beslut att höja kommunalskatten med tanke på nästa år. Ringa tröst för kommuner som t.ex. Raseborg, som redan ligger i täten bland kommuner med högsta skatteprocent i landet.

Verktygen för kommunerna att klara av den ekonomiska krisen är alltså både dåliga och få. Allt som just nu sker inom kommunekonomin, inom skattepolitiken och den finländska kommunpolitiken bäddar för att det ändå blir kommunerna som får ta hand om smutsjobbet i det förestående recessions-talkot.